Sofia Lundberg

När vinet glöder i de fyllda glasen och
vi börjar bli i gasen, då lossar tungans band.
Vi som gått omkring och vart så blyga
vi slutar upp att smyga, modet kommer efterhand.

Hej, tjo och klackarna i taket!
Nu visar vi helt naket hur modiga vi är.
Inga ord kan bli för stora, vad har jag att förlora?
Så är det med det!

Alla rus i stora famnen och skeppet söker hamnen
och vänskapen är varm.
Livets gåtor blir så uppenbara och dem kan jag förklara
när du vilar på min arm.

Senare när berusningen har lagt sig och
det som jag har sagt dig verkar ganska meningslöst.
Då undrar jag över hur du ser mig,
man får se upp hur man beter sig och då skrattar jag nervöst.

Mitt hjärta har en frusen inneboende med
pajat självförtroende som inte mår så bra.
Hon plockar fram allt det jag gömmer och minns
allt det jag glömmer och säger att hon är jag.