Djävulen han lekte med kärleken som bete
Den lilla jävulen har lekt, han har dragit oss, släppt oss, somnat, vaknat, varit förbannad, han har skämtat och slagit, men vi överlevde, varför skulle vi misslyckas?
Alla bara skratta men du och vi viska, höll varann så hårt att kropparna gnistra, vi var nog som dom andra det var vi som hade varande. Känner dina tankar behöver inte öppna munnen, torkar bort en tår känns som alla bara spelar mig ett spratt. Ler och skymmer sorgen med ett skratt, alltid samma spelar som i en gammal velare. Som aldrig blir hel igen, det saknas en liten bit. Men sticker man från den man älskar får man leva med sån skit.
Kommer väl förså en dag att allting var ett misstag, ljög för mig själv, för att inte verka svag. Har sagt ordet hem, trodde att det var ett namn, men jag fann det hos dig i din famn. Du vet att du är fridlyst så vacker helt unik, sagolik även om sagans slut har blivit skit så är det du som gör mig lycklig, du har en glädje och en kraft som ingen annan äger. När jag ser i dina ögon, allt bara överväger..
Kommentarer
Trackback
